onsdag 21 mars 2012

Nepal i bilder!

 Annapurna Basecamp - "The heart of Himalaya"

 Good morning sunshiiiine! Jag gillar dig, massor!

 Himalaya sager godnatt och tack for idag.

Sherpas, en dag pa jobbet..

Uppe pa Kala Patthar (5550 m, hogsta punkten sahar langt) och en close up av varldens hogsta berg.

Haftiga glaciarsjoar pa vag upp till Everest Basecamp.

Kanske varldens snyggaste glaciar.

"Renjo La Pass" - definitivt min favoritplats.

Uppe pa Poon Hill en vacker dag.

Everest Base Camp - check!

 Hejsvejs Everest, vi ses imorn.

 
..och sist men inte minst - Lukla Airport (rankad till varldens farligaste flygplats, b.la. pa grund av att den korta landningsbanan slutar med en bergsvagg..)


Snart ar det dags for tur numero tre som formodligen gar till ett omrade som kalls for "Langtang", ska bli spannande. Ta hand om er allesammans! Varma halsningar fran ett soligt och varmt Pokhara.
Tjingeling!

/Carin

måndag 19 mars 2012

En halsning fran Himalaya!

Halloj allesammans! 
 
Har kommer en liten update fran Pokhara (en stad drygt 6 timmar fran Kathmandu) dar jag befinner mig just nu. Nepal ar verkligen ett fantastiskt land. Intressanta manniskor, suuupergod mat och helt galet hoga berg. I skrivandets stund har jag precis kommit hem fran en tur till bland annat Everest Base Camp. Skriver mer om den turen snart. Forst ska vi nog ta skidpatrullen i Are dar jag tillbringade min forsta praktikvecka. Det var intressant. Vi patrullerade runt pa skidor och skoter. Folk skadade sig, liftar gick sonder och vi sprangde laviner. Sahar i efterhand kanner jag att jag borde ha gatt skidpatrullutbildningen trots allt! Naja, det ar ju inte forskent direkt. Det far bli lite senare nar tillfalle ges.
Sadarja! Jag hamnade i Nepal mest av en ren slump egentligen. Planen var att tillbringa en till vecka i Are for att sedan dra till Strandafjellet i Norge. Fick dock kontakt med ett foretag i Pokhara som min larare Karin kanner sen tidigare och de sa att jag var valkommen. Varfor inte tankte jag, sju veckor i Himalaya skulle val inte vara sa tokigt. Bokade flyget dagen innan, fixade visum pa flygplatsen och vipps sa befann sig en valdigt oforberedd Carin i Nepal. Men allt loste sig.
Foretaget som jag praktiserar hos heter Fishtail Adventure och drivs av Ram och Rami som kanner varandra sedan langt tillbaka. De ar dock ett ratt litet foretag och har darfor inte sarskilt manga grupper att guida. Det har lett till att jag sa har langt mest vandrat runt pa egen hand och tillsammans med folk jag mott efter vagen. Inte sa mycket traning pa ledarskap och guidning alltsa men det ar givande iaf och jag lar mig massor.
Min forsta tur har i Nepal gick till Annapurna Base Camp, aven kallat for “the heart of Himalaya”. Superfint. Dagen innan jag nadde base camp hade det gatt flera laviner som rasat anda ut pa vandringsleden och mitt starkaste minne fran den har turen ar mina samtal med de lokala guiderna. Jag forsokte overtala dom att borja anvanda lavinutrustning da det ar ratt stor lavinrisk i omradet. Deras argument mot mig var “det behovs inte, folk vandrar inte har mitt pa dagen och det ar da det ar riskabelt” (bullshit, under hogsasong ar det traffic jam i stort sett hela tiden). “Ahh men det ar anda ingen ide, omojligt att fa upp folk levande fran en lavin har i Nepal”. For att snon pa nagot satt skulle vara tyngre eller natt. Idioter. Jag hoppas jag fick lite vett i dom men det tvivlar jag pa.
Min andra och senaste tur gick mot Everest Basecamp. Mycket intryck sa jag skulle antagligen kunna skriva en bok. Den skulle ni dock inte orka lasa sa jag gor sa har, jag sammanfattar turen med 10 favoriter!
1. Jag har lart mig mycket. Jag har bland annat fatt kanna pa hur kroppen reagerar pa hog hojd. Pa 4000-5000 meter ar det t.ex. valdigt svart att sova pa natterna. Luften kanns verkligen konstig och syrefattig. Ju hogre upp man kommer desto farre syremolekyler innehaller varje andetag, vilket innebar att man maste andas snabbare och djupare for att fa syre, och det marktes. Men det intressantaste ar kanske att kanna hur kroppen “acklimatiserar sig”. Nar man klattrar hogre vanjer sig kroppen vid den minskade syremangden. For varje tidpunkt finns en ideal hojd dar kroppen ar “i balans”, troligen ar det den sista hojden dar du sov (om man kliver over gransen finns det inte tillrackligt med syre for att kroppen ska fungera som vanligt och hoghojdssjuka upptrader). Ena dagen ar det tungt att andas pa 3500 meter medans man bara nagon dag senare mar mycket battre pa den hojden (da ar det kanske 4500 som ar den nya “gransen”). Efter att ha passerat 3000 meter ar det viktigt att inte oka med mer an 500 meter per dag och att ta acklimatiseringsdagar (stanna pa samma hojd och lata kroppen vanja sig) nar man far symptom som inte ger med sig. Det kan vara svart for psyket att inte lata utsikten “stressa en”. Jag tyckte det var tufft att en del dagar bara kunna vandra tva timmar, sen var det nog med hojdmeter for dagen och farligt att ga langre. En metod som ar bra for att skynda pa acklimatiseringen ar dock “climb high, sleep low”. Att ga upp nagra hojdmeter extra (fast det ar tungt och man far lite huvudvark), for att sedan ga ner till en lagre punkt for att sova.
2. Att fa ta hand om folk med allvarliga symptom pa hoghojdssjuka. Min vandringskompis blev sjuk nar vi skulle ga over ett pass pa 5360 meter. Nagot som borjade med lindriga symptom sasom huvudvark och lite “dizzy-ness” overgick till att han inte langre kunna kontrollera kroppen - “walking like a drunk”. Han tappade dessutom andan flera ganger och bara foll ihop, blodde fran tanderna, fick roda ogon och var valdigt svag och trott. Medvetandet hade han dock kvar och hans huvud ville sa garna ta sig upp. En fighter eller bara trangsynt och dum i huvudet, har inte riktigt bestamt mig for var jag tycker annu. Dum i huvudet antagligen. Det ar intressant men farligt hur var hjarna fungerar. Har vi bestamt oss for nagot och ser malet (det ar inte manga hojdmeter kvar, det ar sa nara sa nara!) sa spelar inte nagot annat nagon roll. Det tyckte inte han iaf. Jag haller dock inte med. Varfor stressa och riskera skador pa kroppen som kanske aldrig kommer att forsvinna? For en topp som star kvar aven nasta dag.. Forsokte overtala honom att vi skulle vanda om och forsoka nasta dag igen men icke, han skulle upp. Upp kom han och ner ocksa, men knappt pa egna ben. Efterat sa han att det var den varsta men ocksa basta dagen i hans liv. Galet. Nu ska jag sluta skriva om hoghojdssjuka innan det blir en bok.
3. Snostorm pa 5200 meter. En dag jag inte kommer glomma i forsta taget.
4. Intervjuer med bl.a. tidigare Mt. Everest bestigare, lokala guider och Sherpas (lokalbefolkningen som bor i bergen).
5. Flygresan fran Lukla Airport tillbaka till Kathmandu efter vandringen. Lukla ar for ovrigt rankad till varldens farligaste flygplats. Inte bara for att folk latt drabbas av hoghojdssjuka nar de stiger av planet. Den ar ocksa valdigt vaderberoende och den korta landningsbanan slutar med en bergsvagg. Spannande resa. Det gick dock utmarkt for mitt plan och det var fantastiskt skont att slippa vandra i 6 dagar for att komma till narmsta vag (som egentligen inte borde kallas for vag) och darefter sitta i en buss alldeles for lange.
6. Dusch efter 17 dagars svettlager. Luktar numera helt ok. Kanner mig iaf som en manniska igen.
7. Nepalesisk mat och att den smakar battre och battre ju hogre upp man kommer.
8. Att mitt kna holl andra fram till Everest base camp (och att det formodligen hade hallt annu langre). Yeees, det tar sig nu!
9. Haftiga utsikter med bland annat varldens hogsta berg. Everest i sig sjalv ar dock inte sa haftigt och extremt som det kan lata. Bergen runt om kring ar bra mycket snyggare! Favoritplatsen ar definitivt det s.k. “Renjo La Pass”.
10. Att jag hyffsat snart aker “hem” till Alvdalen for en fortsatt fantastiskt utbildning (kanns lite som att jag ar pa semester nu). Da vantar bland annat gastarrangemang i Storulvan och examenstur till Sarek som jag och Tomas ar projektledare for. Ska bli skoj! Trots att jag far se maktiga utsikter som jag antagligen borde avguda varje gang sa kanns det inte sarskilt speciellt langre. Man vanjer sig visst vid allt. Jag forstar inte langre varfor folk gor sa stort vasen av Everest, det ar ju faktiskt bara ett berg....
Under de har tva vandringarna har jag upptackt att trekking i Nepal skiljer sig ratt mycket fran trekking i Sverige: For det forsta ar vandringslederna belagna pa en mycket hogre hojd vilket gor att man maste vara ytterst uppmarksam pa symptom pa hoghojdssjuka. Varje gang man hor en helikopter (vilket hander ratt ofta) sa ar det nagon som har ignorerat symptomen och kollapsat.

Blir man trott kan man alltid hyra en Sherpa for dagen som bar ens packning. Man ansvarar dock da for att ens Sherpa har bra utrustning och inte gar omkring i flip-flops. Det ar valdigt vanligt att vasterlanningar gar med en guide och en s.k. porter/barare (Sherpa). 

Priserna pa mat och boende okar ju hogre upp man kommer och det beror pa att allt, och da menar jag ALLT bars upp av Sherpas. Mat, olflaskor, toalettstolar, byggnadsvirke..you name it. Helt otroliga manniskor. Pa 7000 meter nar vasterlanningarna vill ha syrgas tar Sherpas en bit choklad och fortsatter. Dom ar sjuka. Pa ett bra satt.
Det har blev mycket langre an jag hade tankt. Mina damer och herrar, YH Fjall –och Aventyrsledare ar antagligen varldens basta utbildning. Det ar ett vuxendagis. Vi aker skidor, klattrar, paddlar, vandrar, taltar, graver bivacker och har massvis med praktikveckor som vi far placera i stort sett vart vi vill. Wiho! Life is life! Ha det fint gott folk och glom inte att vandra i Nepal nan gang! Det ar egentligen bara berg precis som i Sverige fast lite hogre (Tuolpagorni vid Kebnekaise ar mycket finare an Everest enligt mig) men ak hit om ni vill ata riktigt god mat om inte annat.. ;) Dal Baht pa det!

Jag har det alltsa finfint. Det enda negativa med praktik har i Nepal var att jag missade Vasaloppet. Taggar om till 2013!  
Nu far det nog racka. Eller nae.. Horni, ni som laser det har. Jag ska passa pa att gora lite reklam! Folj med oss pa vart gastarrangemang i Jamtlandsfjallen i april. Kolla in var hemsida: www.dintur.n.nu och folj med!!!
Det kommer nog ett inlagg med lite bilder inom kort :) KRAM pa er sa lange!

onsdag 14 mars 2012

Skartur på Koppången

Det var värd att kämpa sig ut från sängen klockan fem i morse. Skarsäsongen i Dalarna har startat. Det är roligt med LIA och snart blir det Norge som jag ser väldigt mycket fram emot.


simon

onsdag 7 mars 2012

lördag 3 mars 2012

Kan man ha kul i 10 timmar på skidor?

Sitter i Ramundberget och äter lyxfrukost, cornflakes, oboj och macka med marmelad på och ser på Vasaloppet. Det är med ett leende jag ser när eliten kör sträckor på 30 min medan det tog mig något över timmen att köra.
Att man kan ha så kul som jag hade det i spåret i 10 timmar och 25 minuter är helt ofattbart. Ni kanske inte tror mig men det är sant. Jag startade med ett leende och kom i mål med ett ännu större. Jag hjulade till och med över mållinjen.
Hur gjorde jag för att hålla humöret uppe: Jo jag hade laddat med en stor tallrik pasta till frukost. Och i spåret tog jag mig från fikaställe till fikaställe. Två rör ballerina, 2 snikers och 1 twix gör att det blir riktigt trevligt att komma fram till Evertsberg där första kaffet kom. Och som kaffet gav resultat. Efter Evets så drog jag på. Körde om några av de som kört om mig. I Smågan kom jag in som bland de sista 100 och i eldris var det ca 350 efter mig.
Mellan fikat pratade jag med de andra i spåret och körde racerbil i alla backar nerför.( eeee eeeeeeeeeeeeeeeeeee eeeee). Åkte även tunnel under någon gubbes stav.
När det bara återstod en kontroll så pratar jag lite med en man innan jag stakar ifrån honom och han lägger en kommentar som kommer att minnas " Du ser så oförkämt glad ut." Ja, vad svarar man på den jo: "Ja har man fika med sig och tar minst tre kakor vid varje stop så blir man glad."

Hur har jag det på min praktik? Jag har det bra. Jag tycker det är jätte bra att vi får nu möjlighet att prova på vart vi vill vara. Så att man inte skriver på för ett jobb man tror man passar till men väl på plats inte känner alls för. Men jag har hittat vart jag vill vara och jag hoppas och tror det finns de som vill ha mig var där.

Ha det bra och njut av kylan/ värmen och solen// Mia

fredag 2 mars 2012

Jag har världens bästa praktik plats!
Siam Safari är ett företag som gör olika turer med och utan elefanter.
Företaget har ett läger på Phuket i Chalong och ett annat i Khao Sok som ligger på fastlandet.


På elefantlägret i Khao sok har de fått tillökning!


Här är hon bara några dagar gammal, så himla söt!
"Ha" betyder 5 på thailändska och i år är det år 2555 i Thailand för det utgår ifrån Buddha så den här lilla elefant ungen heter "Ha-ha", alltså 55 :)


De har båt turer:
Här paddlar vi i gummi kanoter in i mangrovreträsk i Takua pa. 






Jag älskar mitt liv, allt är så himla underbart !

Packar väskan en andra gång för att dra till Island.

Jag hoppas att mina klassisar har fantastiska praktikplatser. En annan har haft lite hattigare. Var två veckor på Island, sen var det hem till Stockholm i två veckor och söndag nästa vecka packar jag väskan och drar tillbaka till Island. 

Jag tycker att vi ska ge läsarna vad de vill ha. Man kanske inte riktigt har tid att skriva massa om sin praktikplats. Jag har inte gjort så mycket här hemma. Island har jag skrivit om och det kommer snart mer. I Stockholm är jag på Karbin men har blivit sjuk så har varit sjuk fyra av fem dagar. Bra start. Oh well. Tar igen det på Island. 

Släng in lite bilder från era praktiker och skriv någon rad! Jag vet att ni har massa bilder! Dela med er! Visa att det här är Sveriges bästa utbildning!


Fred, välgång och kärlek, vi ses! / Jomas