Woop!

Hejhå! 

Nä nu känner jag att det är på tiden att även jag bidrar med ett inlägg här på vår fantastiska blogg. Måste börja med och säga att jag hamnat på en riktig drömutbildning, helt galet.  Vi har roligt mest hela tiden och det är nästan så jag vill nypa mig i armen. Är det verkligen sant att du har det såhär bra Carin? Är det sant? Får/bör/kan skola vara såhär kul!? Klättring, paddling, vandring, träningspass på lektionstid.. Klagar inte. Livet leker. 

Japp. Till och med samhället Älvdalen är trevligt. Snorbilligt (!) gym och vi har den stora äran att få spela boule på lördagarna med Älvdalens mysigaste pensionärer. De ni, det får inte heller glömmas bort.

Sen jag kom hit har jag dessutom lärt mig hur man kan använda trädens rötter på ett fräckt sätt,  vet vilka lavar man kan äta och kan nu även skilja på giftig svamp och trattisar. Känns tryggt. Hemma i norr har vi aldrig plockat svamp (det är nog för att det inte finns några) så chansen att lära sig tidigare har liksom gått förlorad. Yeye så äre med det. Kanske man skulle ta en liten tur i svampskogen imorgon, passa på innan alla fina trattisar frostar sönder. (För er som vill lära er saker kan jag meddela att frost är frusen dagg och att dagg bildas när fukt i luften träffar på kalla föremål. Det har vi lärt oss på meteorologin av Larssan som verkar kunna det mesta).

Fasen, det är nästan så jag blir lite avundsjuk på mig själv!

Vad händer den här veckan då? Jo, resten av klassen är ute och traskar vasaloppsleden. 9 mils vandring, vilka hjältar! Jag däremot fightas med ett knä som inte vill gå samma väg som jag, så min vecka består av rullskidor, simning och rehab.. (Ett stort tack till Simons flickvän Sara som lånat ut sina skidor till mig under den här veckan). Men jag är int’ bitter. Ska och får inte vara bitter. Jag går ju fortfarande på världens bästa utbildning och har finaste klassisarna. Jag trivs. 

Känns lite tomt (eller kanske framförallt tyst) utan gruppen men jag hänger med Inge-Björn i omgångar, mannen som gör klassen fit-for-fight inför vasan. Det är kul och åka rullskidor. Jag får träning som inte skadar eller gör ont och han ger mig bra tekniktips.

Jäkla knä, en vacker dag ska jag vinna över dig.. Du är kass!

Gruppen, jag hoppas det går kanon för er. Om det skulle hända något har ni ju trots allt SLAO:s första hjälpen utbildning och skulle klara det galant. Bra att få träna lite. 

På himlen ser jag lite altostratus moln – ”gråaktigamoln utan struktur”, de ger ibland lätt regn. (Detta kan dock behöva dubbelcheckas, blir så tråkig stämning om jag skriver fel här..), men det betyder nog att vi är mitt i ett lågtryck. Aja det blir nog en bra kväll vilket som. Kanske är det högtryck. Jo så är det nog föressten, det har ju klarnat upp lite.

Nåja ha det gött gott folk. På återseende, eller hörama som vi säger uppe i norr!

Justja, jag glömde en sak. Massvis med knopar har jag lärt mig också. Om den här veckan blir för jobbig vet jag vilken knop jag skulle kunna göra. Fast sånthär ska man nog egentligen inte skämta om.

Vi avslutar nog där, för allas trevnad. Tjing!

/ Carin (klassens Lilla-My)