En trevlig skogspromenad....

Dagen till ära har vi haft vasaloppsträning. För er som inte vet så ska vi genomföra Vasaloppet. Vi har fått en fantastisk coach/mentor som faktiskt kommit trea på Vasaloppet.

Dagens träning skulle bestå av en lätt skogspromenad. Så med ett trött leende på läpparna tänkte jag att det här kommer gå galant. Skönt att vi ska ut och gå. Spelar ingen roll om vi går i några timmar bara jag får vara ute i det friska tänkte jag så naivt. För väl framme på plats inser jag att vi har Hykieberget och inser att den sköna skogspromenaden kanske inte alls kommer bli så skön som jag hoppats.

För er som inte vet så har personen fotograferat från vägen. Det betyder att det kanske är en fallhöjd på ca 50-70 meter ner till bäcken som är lägsta punkten nedanför berget.

Hur som så startar vi på parkeringen 200 meter från där bilden är tagen. Vår coach skrattade lite när vi kom ur bilarna och började prata om hur länge man bör gå. Några timmar kom vi fram till men med tanke på var vi befann oss var jag rädd att det där gäller nog bara för honom. Han pratar om att man ska ta ganska långa steg när man går och inte som när man springer uppför då man bör korta stegen för att spara energi.

Jag försöker mentalt förbereda mig för att vi faktiskt ska upp för detta berg när coachen vänder på klacken och säger att det är bättre att vi startar åt andra hållet. Andra hållet? Har han fått en knäpp?! Vi kan ju inte gå åt andra hållet nu när jag ställt in mig på Hykieberget. Lugnande förklarar han då att vi även ska upp där men att vi tar det sen för det är inte lika kul att bestiga denna sida efter vi varit uppe där.

Att bara tänka tillbaka på hur det var att gå uppför dessa två fantastiska kullar gör mig trött. Det gör det inte lättare att jag får en bild av vår käre coach när han tar hoppsar-steg uppför. Uppförsbacken för oss andra var i alla fall backen inte en hoppsar-steg backe. Den var mer som Mount Everest!

Det är fel av mig att använda ett ord som tyvärr men han är fantastisk att sporra en att vilja ta sig uppför. För alla backar han tvingat upp oss för har han bjudit på den mest fantastiska utsikten. Det är så värt att ta sig upp, även om man vill mörda någon på väg upp dit. Fast som sagt det är väl värt det! Så om vi fortsätter så här så kommer Vasaloppet vara piss i rymden! Så knyt skorna och ta rygg.

Fred, kärlek och välgång, vi ses på toppen!